Bakslag

Ett tungt bakslag

Tyvärr ännu en match där vi inte lyckas få igång och uppnå det spel vi tränat på och pratar om. Inte ens i halvtid får vi igång oss själva, har vi redan tagit sommarlov tro? En också tung match på grund av hettan som nästintill kväver oss och domaren blåser av en gång per halvlek för vattenpaus och nerkylning.
Första halvlek spelas ändå någorlunda jämnt kände vi. Ingarö har bra och snabba kantspelare som de gärna utnyttjar för uppspel och crossbollar, men vi tuggar på och vårat försvar står starkt. Resterande av första fortsätter ungefär i den stilen och det blir inga direkt farliga anfall åt något håll.
I andra halvlek, trots att vi var missnöjda med första och ett snack om att vi måste steppa upp, ser det tyvärr inte bättre ut. Vi spelar en och en, vi pressar en och en, och verkar helt ha glömt bort det här med att vi är elva tillsammans på plan plus avbytare. Halva in i andra gör Ingarö två relativt snabba mål, där motståndaren innan det första målet får kliva förbi och igenom vårat lag ända upp från halvplan och Västerhaninges anfallare och hela vägen förbi yttermittfältare och backar, och innan det andra målet ges chansen att skjuta på ca 30m.
Matchen slutar med en förlust, 2-0, och vi är ganska besvikna på oss själva och vår prestation som lag. Ett tungt och seriöst snack i omklädningsrummet efter som ger oss alla en tankeställare och vi får över sommaren fundera på vad vi själva kan och ska göra för att den här negativa trenden ska släppa.
Nu väntar en sommarfest tillsammans med detta trots allt FANTASTISKA GÄNG (!!) och vi tar nya, hårdare tag i höst.

Skrivet av 

Ove Vennersten