Referat: Västerhaninge IF - Vendelsö IK

Ett derby mot Vendelsös damer vi länge sett fram emot på grund av lite blandade anledningar. Söndag eftermiddag och vi kliver ut på en tung naturgräsplan efter helgens regn, det ska även komma att synas i våra ben under löpningarna i matchens gång.
Vi har inte något speciellt planerat denna match utan ställer upp med en klassisk 4-4-2-uppställning och med vetskapen att vi även idag ska göra jobbet, varenda en av oss, trots nervositet och den dytunga planen.

Sanna spelar sina första minuter tillbaka efter sin knäskada! FANTASTISKT att se. Laget fylls med hopp och glädje, precis vad vi behöver! En ytterst skicklig central spelare.

Vi rullar boll, hittar fina väggspel och trianglar, försöker skapa ytor för varandra, vi sliter hem vid kontringar och börjar varsamt men ordentligt om från vår backlinje (kantbyten är något vi vanligtvis bemästrar men detta var det brist på denna dag). Vårat slit ger utslag när Elin lägger en glidare in mot mål, men som i sin tur tar i en av Vendelsös försvarare, och på en retur placerar Elin, med sin mindre dominanta vänsterfot, en raket in i motståndarmålets vänstra hörn. Vi leder med 1-0 och tjuter av glädje!

Halvtidssnacket går mer eller mindre ut på att vi alla är överens om hur tungt det är att spela denna dag, men att vi ändå har fördel att spela på en plan vi är vana med. Vi vill inte förändra något i spelet, vi vill inte heller ställa om i en annan uppställning, utan vi fortsätter nöta på i bästa möjliga mån. Samtliga fyller på med snabb energi och vätska för att förbereda oss för ytterligare 45 minuter.

Andra halvlek fortsätter i samma mönster, vi är fortsatt trötta men får ändå till ett spel som skulle få Pia Sundhage att vilja värva oss allihopa. Vi peppar varandra, på plan och på bänk, och spelar oss ofta förbi motståndarna. Det blir aningen grötigt vid anfall och avslut då vi inser att Vendelsö ställer upp med vad vi tror är en 6-backslinje. Det hindrar dock inte Elin, för som på beställning kommer nästa raket utanför målområdet och dyker ner bakom deras intet ont anande målvakt. 2-0, woo!

Vi i damlaget har ett stabilt försvar hela vägen upp till våra anfallare; så pass att vi ibland upplever att vi saknar udd, och det gör oss aningen frustrerade. Denna match känner vi kanske att vi borde kunnat lirka in fler mål, men skam den som ger sig. Next up: Aspudden-Tellus!

Vi vill som vanligt tacka Vendelsö, domare och fantastisk publik, denna gång med hela 40 härliga åskådare. Kul att se!

Skrivet av 
Rebecca Beacock